Idag är det minnesdagen för folkmordet i det Osmanska riket 1915. Det är en dag värd att minnas och jag är stolt över att Örebro senare i vår kommer att inviga ett minnesmärke över folkmordet. Så här sa jag när jag för någon vecka sedan invigde en utställning med (hemska) bilder från folkmordet, fotograferade av Armin T. Wegner:
”Det sägs ju ofta att vi ska lära av historien, att vi inte ska upprepa historiens tragedier. Men hur gör man för att lära av historien?
Ibland känns det hopplöst: När man ser hur tusentals människor mördas i Syrien, i Irak, i Afghanistan, i Pakistan eller i Nigeria. Eller när hundratals studenter avrättas i Kenya.
Då undrar man: när ska vi någonsin lära oss? När ska mänskligheten någonsin lära sig att vända ryggen mot våldet, mot hatet och mot hetsen?
Svaret är, så klart: vi lär oss hela tiden. Men vi glömmer också hela tiden.
Därför är det så viktigt att vi hela tiden påminner om det som skett genom historien.
I år är det 100 år sedan folkmordet i det osmanska riket. Mer än en miljon människor mördades och det brukar ofta pekas ut som det första genomtänkta folkmordet.
Att vi i år uppmärksammar detta är ett viktigt sätt att hjälpa oss alla att minnas.
Vi minns offren, vi minns deras anhöriga och släkringar och vi visar vår respekt till alla de som förlorade någon släkting.
Men framförallt: vi hjälps åt att berätta för de nu levande varför våldet, hatet och hetsen aldrig ska få segra. Vi berättar det om och om igen.
Och vi är övertygade om att det steg för steg förändrar världen och oss som bor här.
Att vi steg för steg blir mer och mer övertygade om att våldet, hatet och hetsen aldrig ska få segra.
Det är därför vi hela tiden ska påminna varandra. Om detta må vi därför berätta. Om och om igen.”